Trots skandalerna
– så blev Diana ”folkets prinsessa”
Hon var folkets prinsessa – som brottades med ätstörningar och ett olyckligt kärleksliv.
Det har gått 20 år sedan prinsessan Diana mötte döden i en biltunnel i Paris.
Det är tidigt på morgonen den 31 augusti 1997, och i Pont de L’Alma-tunneln i centrala Paris kommer en Mercedes Benz 600 SEL farande i extremt hög fart.
Bilen är på flykt undan paparazzifotografer, som jagar världens på den tiden mest berömda kvinna: Diana, före detta prinsessan av Wales. Efter ett turbulent och olyckligt äktenskap med Storbritanniens prins Charles verkar Diana vid 36 års ålder äntligen ha hittat lyckan med den egyptiske affärsmannen Dodi al Fayed, som sitter bredvid henne i baksätet.
Men bilen kör för fort. Chauffören, Henri Paul, tappar kontrollen och den svarta Mercedesen frontalkrockar med den trettonde pelaren inne i tunneln. Det ska senare visa sig att Paul hade en promillehalt tre gånger över den tillåtna i Frankrike när han satte sig bakom ratten.
Paul och Fayed omkommer, livvakten Trevor Rees-Jones överlever mirakulöst. Den svårt skadade Diana lever några timmar till. Men klockan fyra på morgonen dödförklaras hon på Hôpital de la Pitie-sjukhuset.
Tjugo år har gått sedan vi vaknade upp till den ofattbara
nyheten – att folkets prinsessa hade gått ur tiden.
Vad var det egentligen med prinsessan Diana som så trollband en hel värld?
Hon föddes som Diana Spencer i Park House i Norfolk den 1 juli 1961, som tredje dotter till den åttonde earlen Spencer och hans förmögna hustru Frances Ruth Roche. Hennes mamma lämnade familjen för en annan man när Diana var sex år gammal, och hennes bror skulle senare minnas att Diana tillbringade timmar på farstubron i väntan på att hennes mor skulle ”komma hem”.
Hon var en blyg flicka – senare i livet kallades hon ofta för ”Shy Di” – som mestadels uppfostrades av sin far. 1977 träffade den då 16-åriga Diana prins Charles för första gången – men då var prinsen ihop med Dianas storasyster Sarah vid tillfället.
Det skulle dröja till 1980, då Diana var 19 och Charles 32, innan kärleken mellan dem blommade upp. De träffades på en fest strax efter att Charles onkel och idol Lord Mountbatten hade mördats av IRA, och Diana ska enligt ryktet ha sagt några tröstande ord som smälte prinsens hjärta.
Eller? I en intervju med författaren Andrew Morton skulle Diana senare misstänka att Charles redan vid denna tidpunkt egentligen redan var förälskad i kvinnan som många år senare och skulle bli hans andra fru: Camilla Parker-Bowles. Men hon var själv gift vid tillfället.
– Jag kunde inte förstå varför hon (Camilla) ofta sa ”Du får inte pressa
honom, du får inte göra si, du får inte göra så”, berättade Diana för Morton 1991.
Den 24 februari 1981 förlovade sig Diana och Charles, och log lyckligt inför kamerorna i trädgården på Buckingham Palace.
”Ni är väl kära?” frågade en reporter. Diana svarade ”självklart!”, men Charles bidrog med det betydligt mer kryptiska ”Vad nu kära betyder” – en tidig varningssignal att allt inte stod rätt till.
– Det fanns aldrig någon beröring. Det var konstigt, men jag hade ingenting att jämföra med eftersom jag aldrig haft någon pojkvän, sa Diana 1991.
Men fem månader efter förlovningen, den 29 juli, gifte sig paret ändå i S:t Paul’s Cathedral i London inför 800 miljoner tv-tittare världen över– i något som ofta brukar beskrivas som ”århundradets bröllop”.
Utåt sett verkade allt frid och fröjd, men pressen av att hamna i världens strålkastarljus – och samtidigt vara gift med en känslomässigt frånvarande man – fick Diana att utveckla ätstörningar.
– Han (Charles) la armen om min midja och sa ”oj, du är visst lite knubbig”. Det satt i gång någonting i mig, berättade Diana 1991.
Den blott 20-åriga Diana rasade snabbt i vikt.
– Första gången de tog måtten för brudklänningen var mitt midjemått 29 tum (74 centimeter). På bröllopsdagen mätte jag 23,5 tum (60 centimeter). Från februari till juni krympte jag till ingenting.
Att Charles var otrogen stod klart redan på ett tidigt plan i deras förhållande. En gång kom Diana på honom när han låg
i badkaret och pratade med Camilla Parker-Bowles:
– Jag hörde honom säga ”Vad som än händer kommer jag alltid att älska dig”, berättade Diana för Andrew Morton 1991.
Trots det lyckades det olyckliga äktenskapet producera två arvingar: William och Harry, födda 1982 respektive 1984. Men förhållandet krackelerade snart; Diana inledde själv affärer, bland annat med officeren James Hewitt, och paret separerade 1992. I en numera klassisk intervju med BBC tre år senare anklagade Diana älskarinnan Camilla Parker-Bowles för den historiska skilsmässan.
– Det var tre av oss i det här äktenskapet, så det blev lite trångt.
Diana brottades med ätstörningar under stora delar av hennes liv. Hon var öppen med det i flera intervjuer, något som hennes son William – i dag 35 år gammal – än i dag uppskattar:
– De här sakerna måste tas på allvar. Mental hälsa är lika viktig som fysisk hälsa, sa prinsen nyligen till Channel 4.
Åren efter skilsmässan visade Diana att hennes lyskraft inte hade förminskat i och med skilsmässan från Charles: Tvärtom: miljoner följde hennes välgörenhetsarbete med att röja landminor och hjälpa barn med aids i tredje världen. När hon tycktes ha hittat kärleken på nytt med Dodi al Fayed på sommaren 1997 gladdes många med henne, och ännu fler sörjde hennes plötsliga död i Paris. Som hennes bror Charles sa på hennes begravning i Westminster Abbey, den 6 september 1997:
– Hon behövde inte någon kunglig titel för att utöva sin speciella form av magi.
I dagarna släpptes den amerikanska författarinnan Diane Clehanes romanen ”Imagining Diana”. I boken fantiserar hon om vad Diana hade gjort i dag om hon hade levt. I Clehanes version har hon hittat lyckan med en ny man (dock inte Dodi al Fayed), och pendlar mellan New York och London, umgås med filmstjärnor och engagerar sig i sin välgörenhetsorganisation.
Framför allt: i boken har den vid det här laget 56-åriga Diana överkommit de känslor av otillräcklighet som plågade henne under stora delar av hennes liv:
– Jag tror att den kärlek hon kände för sina söner hade dragit henne tillbaka från vilket stup hon än upplevde att hon stod inför, säger Diane Clehane till New York Times.
Men så blev det aldrig.
I verkligheten tog sagan om prinsessan Diana slut en Parisnatt för tjugo år
sedan – på den trettonde pelaren i tunneln vid Pont de L’Alma.
